Höjdpunkten hittills på ett framgångsrikt liv inom racing – den fick Lars och Anita Wicander uppleva i helgen som gick på irländska Tralee när deras Wi Can Dream vann storloppet Juvenile Classic, sponsrat av Greyhound and Petworld med 11 000 euro i förstapris.

– Overkligt. En mäktig känsla att få stå där, något som man drömt om i alla år, att få vara med i och kanske vinna i de stora loppen, berättar Lars Wicander för SportPress.

Då har han ändå en hel del att jämföra med. Som fyra segrar i Svenskt Greyhound Derby med egentränade hundar (något som förresten de irländska reportrarna blev hyfsat imponerade av, att paret Wicander inte bara ägt utan även tränat sina svenska Derbyvinnare).

Dessutom har ju Lars och Anita ägt vinnare av stora coursinglopp på Irland, så att stå som vinnare på den gröna ön är inget nytt för dem.

– Men detta är ändå rundbaneracing och det man hållt på mest med och brinner mest för och även om det varit fantastiskt att vinna hemma i Sverige så är nog detta ändå ett strå vassare. Jag får nog säga att det är det svettigaste jag fått vara med om.

Wi Can Dream, eller Magical Flyer som hunden hette från början innan Lars och Anita döpte om den, hittade de hos tränaren (och uppfödaren) Pat Guilfoyle som de lärt känna genom sin satsning på coursingen.

– Han köpte en valp från en av våra tikars kullar och vi hade en hel del kontakt efter det, både med honom och hans syster. Jag berättade att det var en dröm att köpa en hund för de stora loppen på irland och bad honom hålla utkik efter en lämplig kandidat, berättar Lars.

Det har varit några på gång sedan dess. Ganska nära kom Lars och Anita redan förra sommaren, men hunden man var på väg att köpa föll på en veterinärbesiktning.

– Man hittade en gammal skada och Pat rådde oss att avstå.

Under hösten fastade Lars för en unghund som gjorde snabba sprinttider i träning, men Pat Guilfoyle ville inte sälja då:

– Han sa att han först ville vara säker på att hunden var tillräckligt bra innan han sålde.

Magical Flyer fick fortsätta stå på tillväxt och fick dessutom konkurrens av en annan intressant unghund, Magical Kuba.

– Pat sa att han skulle köra båda i första ronden i Juvenile Classic och att jag fick köpa den jag ville av dem som jag gillade mest efter loppet. Men jag hade redan ställt in mig mest på Magical Flyer, bland annat för att hans bror vann debuten på Clonmel på 28,78 och Pat sa att det var ju bra, men den här [Magical Flyer] var i en annan liga…

Magical Flyer vann debuten och var dagssnabbast så valet blev ganska enkelt eftersom Lars dessutom även fastnat för härstamningen.

– Jag gillar linjerna som på båda sidor går tillbaka på fina Cabra Dancer. Båda föräldrarna, det är pappan Cabra Firminos första kull, hade gjort riktigt snabba tider och hade bra meriter och Pat Guilfoyle hade själv tränat båda. Cabra Firmino gick 27,97 under Night of Stars på Shelbourne Park. Mamman Cabra Angel vann Limerick Oaks och var i final i Irish Oaks.

Men att välja hund var inte den svåraste biten – den kom sedan när det visade sig att det fanns fler intressenter. Pat Guilfoyle fick 15 telefonsamtal efter första segern.

– Jag hade förköpsrätten och Pat ville ju gärna ha kvar hunden själv i träning men jag var tvungen att matcha högsta budet. Så det kostade en del pengar, det gjorde det. Men magkänslan var att det här kunde bli riktigt bra.

Resten är historia.

I både andra och tredje ronden fick hunden, numera under namnet Wi Can Dream, nöja sig med andraplatser bakom Coolavanny Hoffa. Men han hade haft lite strul och knuffar på vägen, gick förstås vidare och blev ändå favoritspelad i finalen.

– Kul att se att han kan få stopp i loppen och ändå få upp så stor fart direkt, bara dra på igen.

Även i finalen blev det ett stopp på vägen – men Wi Can Dream vann ju ändå.

Lars och Anita Wicander fick stå i vinnarcirkeln, bli intervjuade i TV och lokal media och njöt av att leva sin dröm.

Nu går resan vidare. Nästa mål är Kirby Memorial i Limerick med 80 000 euro till vinnaren.

– Första ronden avgörs om två veckor. Vi kommer inte att vara där då, men blir det final kommer vi förstås att resa över igen.

På längre sikt är förstås målet Derbyt på Shelbourne Park. Som Lars Wicander sa i direktsänd stream:

– Man måste ju få drömma om det.

Det är därför hunden heter Wi Can Dream.

Han har redan börjat uppfylla drömmarna.